Vi samlades vid fem i går kväll. Allt var planerat sedan länge, men först då insåg vi stundens allvar. Uppgivna blickar möttes och långdragna suckar utbyttes. Det fanns ingen flyktväg.
Städkväll.
Röjarskiva.
Kalla det vad du vill. Arkivet dignade under sin egen vikt. Skrivbordens pappershögar hade växt sig hotfulla. År efter år av kreativ produktion sätter sina spår. Och det var vi som valts ut till att stå i det främre ledet.
Det var ingen vacker syn. Ett tjugotal reklamare famlade i mörkret. Vad skulle slängas, vad skulle sparas? Var finns de svarta sopsäckarna? Vad i hela friden gör vi med alla stationära telefoner, som sedan länge gått i pension?
Många frågor, stor förvirring. Containern utanför fylldes till bristningsgränsen. Men det löste sig.
Bakom oss lämnade vi ett ödsligt tomt kontor. Färden gick till Glada Ankan. Middagsbelöning. Hamburgare, nachos, struts och oxfilé. Monsterportioner. Rätt för rätt bars in och skratten växte starkare.
Så. Mycket. Mat.
Jublet utbröt när sista städerskan fick sin måltid. Revben. Halva grisen låg på tallriken.
Grattis Malin.
I dag börjar vi om.
Kategoriserat under: Personligt | Inga kommentarer